På en annan blogg berättade jag nyligen att jag hade gått igenom gamla websidor, och funnit mycket som väckt glada minnen. En del av det innehöll även lite salt i sockret.Efter den framgångsrika showen "Close-up" som jag och Peter Rosengren satt upp i Malmö, 1998, så bestämde vi oss för att turnera lite med föreställingen.
Främst blev det ett antal företagsevent, vilket kanske inte var den ideala platsen för finlir, så vi modifierade innehållet därefter.
Lyckligtvis spelade vi även på flera olika teatrar och skådeplatser, bla Skillinge Teater, Lilla Teatern i Lund... och så hade vi Mosebacke Etablissement... Oj-oj!
Följande är plockat från min gamla hemsida, och är baserat på pressreleaserna - därav den högtravande tonen.
av & med Tom Stone & Peter Rosengren
Mosebacke Etablissement, Oktober 1998
-"Om man står nära högtalarna på en rockkonsert, så känns det som om man får ett slag i magen när bandet börjar spela. Med vår föreställning "Close-up" vill vi skapa samma känsla, men med magiska effekter", säger Tom Stone som tillsammans med sin kollega Peter Rosengren kommer att framföra föreställningen "Close-up" på Mosebacke Etablissement den 29-31 okt .
Close-up är egentligen en filmterm som betyder "närbild", men ordet används också av trollkarlar för att beskriva en form av magi där trollkarlen och hans publik är extremt nära varandra, så nära att magin praktiskt taget inträffar i åskådarnas egna händer.
Peter Rosengren förklarar: -"Trolleri ska egentligen upplevas på nära håll för att få den ultimata upplevelsen. Om man ser magi långt borta på en stor scen, eller genom glasrutan på sin TV, så blir upplevelsen så utspädd att det knappt blir något kvar."
Med Close-up kommer Tom Stone och Peter Rosengren att ge folk en magishow som är "unplugged", dvs utan en massa lådor och tekniska hjälpmedel. I stället är det "back to basics" som gäller. Inga speglar eller falluckor, utan bara två trollkarlar, en publik och en otrolig fingerfärdighet.
Men, inte nog med detta. Både Tom och Peter har tidigare varit involverade med olika former av teater, vilket avspeglas i föreställningen. Till skillnad från vanliga trolleriföreställningar, så har "Close-up" en röd tråd med en början, en mitt och ett slut. Det är mycket interaktion, både mellan Tom och Peter, men framför allt med publiken. Åskådarna är mer viktiga här än i någon annan show, eftersom de faktiskt deltar i showen på ett aktivt sätt.
När Tom och Peter gick ut med pressrelease i våras på Hipp i Malmö, så skrev de "en liknade show har aldrig tidigare satts upp i Skandinavien". Men efter diskussioner med andra kollegor runt om i världen så verkar det som om detta påstående var en underdrift. Det verkar som om en liknande show aldrig tidigare har satts upp i Europa, kanske detta är den första showen av sitt slag i världen. Vem vet?
Hur som helst, så är det en gigantisk magishow i miniformat, som innehåller en massa humor, lite slapstick, några konflikter och en otrolig fingerfärdighet.
***
Så kom vi alltså till Mosebacke i Stockholm. Jag hade bokat lokalen 6 månader innan, och skickat 200-300 affischer i förväg som vi betalade för att få uppsatta, och allt verkade lugnt.
Första varningstecknet var att jag på deras kontor råkade snegla åt sidan, och såg hörnet av c:a 200-300 affischer med välbekant utseende. ..
Annonsen i DN blev det något vajsing med, så den hamnade på helt fel sida, och någon hade raderat min annonstext och ersatt det med något annat. Annonsen i sin helhet sade: "TROLLERI!", utan tid, plats eller medverkande... Ingen affisch, ingen annons... Det blev till att arrangera telefonkedja hemifrån Håkan Bergs kök följande förmiddag och uppmärksamma gamla klienter, kunder, vänner och flyktiga bekanta. Samt ett gäng kollegor i branschen.
Eftermiddag innan första spelkvällen på Mosebacke. Jag och Rosengren riggar upp scenografin, när tre ZZ Top-skäggiga trubadurer valsar in och undrar vad vi gör i deras lokal. Dubbelbokning!
Under tiden vi och skäggen försöker reda ut situationen, så kommer ett gäng trikåklädda syntpoppare och undrar vad vi gör i deras lokal... Trippelbokning!
Lagom tills jag lyckats bevisa att vi bokat lokalen först, så kommer de första i vår publik. Föreställningen är tänkt att starta en kvart senare - och vi har nästan en timmes viktiga förberedelser kvar. Det går ju inte, så en stor del av föreställningen får ersättas av improvisationer... Blir rätt bra trots allt - vi är ju proffs! :-)
Följande kväll - Vi kommer dit och finner att killen med nyckeln till förrådet där vi förvarar hela showen... ja, han är spårlöst försvunnen. 20 minuter innan showstart dyker nyckeln upp.
Under en hel vecka lyckas vi inte en enda gång få spela föreställningen på det sätt som vi tänkt. Däremot fick vi tänja på improvisationsmusklerna till max - så det var antagligen nyttigt.
Det är snart tio år sedan. Får det bara gå en 20-30 år till, så kommer vi nog att tycka att det var en kul historia. :-)
Så kom vi alltså till Mosebacke i Stockholm. Jag hade bokat lokalen 6 månader innan, och skickat 200-300 affischer i förväg som vi betalade för att få uppsatta, och allt verkade lugnt.
Första varningstecknet var att jag på deras kontor råkade snegla åt sidan, och såg hörnet av c:a 200-300 affischer med välbekant utseende. ..
Annonsen i DN blev det något vajsing med, så den hamnade på helt fel sida, och någon hade raderat min annonstext och ersatt det med något annat. Annonsen i sin helhet sade: "TROLLERI!", utan tid, plats eller medverkande... Ingen affisch, ingen annons... Det blev till att arrangera telefonkedja hemifrån Håkan Bergs kök följande förmiddag och uppmärksamma gamla klienter, kunder, vänner och flyktiga bekanta. Samt ett gäng kollegor i branschen.
Eftermiddag innan första spelkvällen på Mosebacke. Jag och Rosengren riggar upp scenografin, när tre ZZ Top-skäggiga trubadurer valsar in och undrar vad vi gör i deras lokal. Dubbelbokning!
Under tiden vi och skäggen försöker reda ut situationen, så kommer ett gäng trikåklädda syntpoppare och undrar vad vi gör i deras lokal... Trippelbokning!
Lagom tills jag lyckats bevisa att vi bokat lokalen först, så kommer de första i vår publik. Föreställningen är tänkt att starta en kvart senare - och vi har nästan en timmes viktiga förberedelser kvar. Det går ju inte, så en stor del av föreställningen får ersättas av improvisationer... Blir rätt bra trots allt - vi är ju proffs! :-)
Följande kväll - Vi kommer dit och finner att killen med nyckeln till förrådet där vi förvarar hela showen... ja, han är spårlöst försvunnen. 20 minuter innan showstart dyker nyckeln upp.
Under en hel vecka lyckas vi inte en enda gång få spela föreställningen på det sätt som vi tänkt. Däremot fick vi tänja på improvisationsmusklerna till max - så det var antagligen nyttigt.
Det är snart tio år sedan. Får det bara gå en 20-30 år till, så kommer vi nog att tycka att det var en kul historia. :-)
